Elfritt gav eftertanke

Jag och min familj var en av dem som drabbades av elavbrottet igår. Plötsligt slocknade allt och det blev väldigt tyst. Kanske inte så mycket tystare än vad det normalt är en söndagkväll men det kändes väldigt tyst. Min fru gick ut på gatan och möttes direkt av granarna som också kommit ut ur 'sina hålor'. Människor kunde ses stå i sina fönster och titta ut i skymningen.

Själv satte jag mig och läste i kvällssolen och det kändes rätt skönt. Det fanns bara en liten oroligt gnagande känsla.

"- vad händer om strömmen inte kommer tillbaka?"

Maten i frysen och kyskåpet blir förstörd, spisen funkar inte, tågen står stilla, TVn är död, jag måste kolla vad som hänt på Internet...nej det går ju inte och IP telefonin är utslagen. Lite läskigt var det ur det perspektivet men det positiva var eftertanken. Vi tar all vår teknik för given men det behövs bara en brand på fel ställe så ställs verkligheten på sin ända.
Tystnaden var väldigt behaglig men är priset för den känslan undvarande av all ny teknik eller kan vi lära oss att ha båda samtidigt?