Jag blir ibland förundrad över hur en del av dagens vetenskapsmänniskor väldigt ofta är näst intill fundamentalistiskt reduktionistiska och materialistiska. Jag vet att jag inte är den enda och när jag fann detta citat från en professor i fysik så kände jag att jag måste lägga upp det på bloggen då det sammanfattar väldigt bra hur jag tänker."Har du någonsin sett ett barn ta sönder en favoritleksak? Såg du sen den lille skrika efter att ha upptäckt att han inte kunde sätta ihop delarna igen? Här är i alla fall en hemlighet som aldrig lett till några rubriker: vi har tagit sönder universum och har ingen idé om hur vi ska sätta ihop det igen. Efter att under det senaste seklet ha spenderat biljoner dollar för att plocka sönder naturen, håller vi just på att inse att vi inte har någon ledtråd till hur vi ska fortsätta -utom att ta sönder den ännu mer.
Reduktionismen var den drivande kraften bakom mycket av 1900-talets vetenskapliga forskning. Antagandet är att när vi en gång förstår delarna, så blir det lätt att fatta helheten. Nu är vi nära att veta nära nog allt som finns att veta om delarna. Men vi är lika långt ifrån att förstå naturen som helhet som vi någonsin har varit. Att sätta ihop den igen visade sig i själva verket vara mycket svårare än vetenskapsmännen föreställde sig. Orsaken är enkel: genom att tillämpa reduktionism går vi in i komplexitetens hårda vägg. I komplexa system kan delarna passa in på så många olika sätt att det skulle ta miljarder år för oss att pröva dem alla.
Ändå sätter naturen samman delarna med en grace och precision som slipats till i miljoner år. Den gör det genom att utnyttja självorganisationens allomfattande lagar, vilkas rötter fortfarande till stor del är ett mysterium för oss."
- professor i fysik vid University of Notre Dame i Indiana
Det finns som tur är en växande skara vetenskapsmän, som tex Alberto, som har börjat inse att vi behöver ett nytt sätt att tänka för att förklara vår verklighet, men här hemma i Sverige går det trögt då det bara verkar finnas rum för en idé åt gången. Jag skall dock säga att jag just läst en bok av Ulf Danielsson som verkar vara en man som ger utrymme till nytt tänkande och är ödmjuk inför sin egen reduktionism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar