Internet ger oss mer av allt.

Började läsa Pelle Snickars understreckare i SvD idag som tog avstamp i Nicholas Carrs nya bok “The Shallows. What the Internet Is Doing to Our Brains”. Pelle hade lagt upp det på ett sett som gjorde att jag först trodde att han skulle bekräfta alternativt hålla med Carr om att webben gör oss ytliga och Google gör oss dumma. Pelle var klokare än så och det slutade med, ett i mitt tycke, mycket bra inlägg i frågan.

Jag kan inte hjälpa att tro att Herr Carr mest är ute efter att sälja böcker när han presenterar sina ganska enögda och absolutistiska slutsattser. Tror han verkligen fullt ut själv på sina dystopier?
Jag läste hans förra bok “The Big Switch” som handlade om molnet (dvs att data och applikationer körs på stora serverfarmar som ägs av Google, Microsoft och andra jättar, snarare än på användarens egen dator eller företagens serverar) och hur detta kommer ändra hur vi driver våra IT avdelningar eller till och med gör dem överflödiga. Jag gillade den boken även om jag tyckte han var lite enögd även då. Hans nya bok verkar vara mer partiell.

Visst finns det risker med varje nytt tekniskt paradigm. Det ligger i sakens natur att nya paradigm löser gårdagens problem, men samtidigt skapar nya och oftast mer komplexa problem som bara kan lösas med nästa paradigm osv. Det jag stör mig på med Nicholas Carr är att han belyser en massa problem med ny teknik men att han inte har några förslag på hur de skall lösas (jag har ännu inte läst den nya boken så jag reserverar mig för detta uttalande när det gäller den, dock ser jag samma tendenser på hans blogg).

Skall vi dra ned på vårt Internet användande som till stor del driver hela vår ekonomi, ger oss oändliga möjligheter till kunskap och har en förmåga att störta diktaturer?
Jag tror att Nicholas Carr gör ett klassiskt fel och blandar ihop informationsbäraren med informationen. Detta är också det fel som Jakob  Nielsen gjorde när han förklarade människans skumläsande på webben som Pelle Snickars talar om i början av sitt SvD inlägg.

Texter på webben som läses på en PC/Mac med en skärm som står rakt upp framför oss och många gånger med dålig upplösning och skärpa, uppmanar inte till läsning några längre stunder. Internet har redan överskridit mediumet PC/Mac och finns idag i många fler medier.
Samma text på nya e-boksläsare och tablets som iPad är en annan sak. Där kan det tom leda till mer läsning av längre texter. Ljudböcker är ett annat media som har ökat och som bäst inhämtas via Internet. Vad är det som säger att vi måste läsa allting som vi skall lära oss. Varför inte lyssna till någon som berättar det för oss (vi kan då dessutom göra andra enkla ting som att träna vår kropp eller annat icke intellektuellt arbete).

Visst finns det distraktioner när man jobbar med dagens teknik, jag märker det själv hela tiden. Dock tror jag inte att det är något permanent. Visst har vårt beteende och tankemönster ändrats men lösningen är ju inte att stanna upp eller gå bakåt utan överskrida och inkludera det som var bra med gårdagens media och tankesätt. Vi håller på att vänja oss vid all denna nya information och blir allt bättre på att filtrera och vi får dessutom allt bättre verktyg som hjälper oss få fram relevant information..

Tänk hur det var när telefonen ringde på 70-80 talet. Folk släppte allt de hade för händerna och sprang för att svara. Var inte det ett märkligt beteende?

Ett stort problem är skolan som måste tänka om och skaffa kompetenta lärare som förstår att använda Internet i undervisningen och lära eleverna hur man kritiskt hanterar den information man får fram på webben (se gärna ett tidigare inlägg jag gjort här).

Har vi blivit ytligare och dummare med Internet och webbens intåg? Nej, möjligen har ytliga och dumma människor blivit lättare att identifiera och det kan ju vara jobbigt, för dem.

Länkar som liknar: I distraktionsbranschen, Våra skrivdon påverkar våra tankar,