söndag 25 januari 2009

Finns det en plan bakom evolutionen?


Här kommer ett inlägg om evolutionen, som just nu är högaktuell i.o.m att det är 150 års sedan Darwin gav ut, den världsomskakande boken, The Origins of Species år 1859.

Om nu någon tror, pga av min rubrik, att jag skall förespråka kreationism eller intelligent design (ID) i den mening traditionella religioner, och framför allt kristendomen och Islam, talar om den
kommer att bli besvikna. Den objektiva evolutionen, som vår moderna vetenskap och Darwinismen har förklarat den är sann, därom råder det lite tvivel. Även om det finns många frågor kvar att besvara och än fler att ställa, så har frågan huruvida något övernaturligt har skapat vårt universum besvarats, och svaret är NEJ. Trots detta finns det många människor som helt och fullt tror på att ett övernaturligt väsen (en personlig Gud) har skapat allt som det ser ut idag.
Människor med dessa fastlåsta tankar kommer knappast att ändra uppfattning pga av detta blogginlägg eller någon annans förklaringar helt enkelt därför att ett sådant tankemönster inte kan se de mer komplexa tankebanor som behövs för att fullt ta åt sig det. Men kanske kan de finna att evolutionen är än mer fantastisk än vad deras skrifter visar, helt enkelt för att vi idag vet mer än människan gjorde när dessa skrifter skrevs. Religiös fundamentalism saknar djup, hur märkligt det än kan låta, för att kunna överskrida sin egen världsbild.

Människor som tror på den traditionella kreationismen, som bibeln eller koranen talar om den, tänker oftast, vad Spiral Dynamics kallar rött/blått, dvs mytiskt, auktoritärt, absolutistisk egocentriskt och/eller etnocentriskt (vi och vår grupp har rätt oavsett vad) och ofta dessutom en patologisk (negativ) version av rött/blått i dessa frågor. Kom dock ihåg att det inte är någon typ av människor jag beskriver utan ett sätt att tänka när det gäller just evolutionen.

På den andra sidan har vi många övertygade ateister och materialister som har uppfattningen att allt i universum och på jorden är en ren slump, skapad av blind idioti, och utan vare sig mening eller mål. Det intressanta är att hur de tänker påminner ibland om kreationisterna fast vad de tänker är naturligtvis annorlunda. Jag hårdrar lite för oftast tänker materialister i tankemönster som Spiral Dynamics kallar Orange (logiskt tänkande, fullt av möjliga alternativ- det finns dock en som är bäst, sanningen är inte levererad - den upptäcks, osv) och som klarar av att övergripa och inkludera Röd och Blå. Det finns dock helt klart "hardcore" ateister som tänker Blått, vilket är lika tröttsamt som religiösa fanatiker.

Evolutionen har en riktning?




Slumpen eller kaos spelar en viktig roll i evolutionen, och det kan verka helt meningslöst och utan riktning om man inte höjer blicken och ser mer holistiskt eller systemteoretiskt på saken. Traditionell forskning är dock inte uppbyggd så, utan man försöker istället förstå världen genom att bryta ned den i allt mindre bitar för att se hur den är uppbyggd. Det är ett mycket bra sätt att undersöka saken, och som är helt nödvändig. Jag tror dock inte det ger hela bilden. I Sverige och västvärlden har vi en förkärlek till att tänka, istället för, när vi borde försöka tänka mer, både och.
Nu skall väl sägas att allt fler forskare har antagit en mer filosofisk syn på evolutionen men som alltid så ligger allmänheten (dit även jag hör) ett par steg efter de senaste rönen, vilket inte är så konstigt. Det är nog bäst att det är så eftersom även mänskliga teorier, och forskarparadigm följer det naturliga urvalets regler. Universum och evolutionen ger inte svar på några existentiella frågor men jag kan inte se att den är blind eller helt utan riktning vilket jag nu skall försöka förklara.

För mig finns det en annan typ av kreativitet inbyggd i evolutionen, om vi med kreativitet för stunden menar en subjektiv kreativ kraft som är något mer än överlevnad för livsformer då det även omfattar medvetande och materia.

Universum och evolutionen har alltid gått och fortsätter gå i riktningen mot allt mer komplexa system som resulterar i en högre eller djupare medvetenhet. Varje nytt system övergriper och inkluderar sin föregångare och på så sätt har ett hierarkiskt system utvecklats eller snarare en holarki. Begreppet holarki kommer ur holon, som myntades av författaren Arthur Koestler i boken The Ghost in the Machine. Holon' är sammansatt av två delar, grekiskans holos, som betyder 'helhet' och -on som betyder 'del av' och förekommer som ändelse i t.ex. proton, neutron och elektron. Ett holon är alltså något som är en helhet (har integritet och identitet) samtidigt som det är en del av ett större system. Allt i universum är en holon, hela vägen upp och hela vägen ner, dvs en helhet och en del av något större. Det gäller materia såväl som biologiskt liv, tankar och idéer. Ju högre upp (eller djupare in i om man så vill) man kommer i holarkin desto mer komplext blir systemet och samtidigt mer medvetet. Bilden nedan illustrerar detta för biologin.

Detta övergripande och inkluderande av holoner kan vi även se i den vetenskapliga utvecklingen, där ett plötsligt “Eureka!” ställer hela erfarenheten på sina fötter och där fakta och uppfattningar inordnar sig i ett uppenbarat mönster. Det sker vad vetenskapsfilosofen Thomas S. Kuhn skulle kalla för paradigmskifte. Det som är karaktäristiskt för ett paradigmskifte är att ingenting av det tidigare paradigmet “falsifieras” i någon rigid mening, utan snarare inordnas i den nya, mer omfattande, förståelsen av universum eller kosmos.
Denna holarki gäller då, så klart, även vanliga människors tankemönster. Därför är det alltid bättre att sträva mot ett högre och djupare medvetande och aldrig stanna i tron att man har fått svaren (även om de står i en ”helig skrift” eller förklarats av nuvarande vetenskap). Det finns alltid en nivå till. Kom dock ihåg att livsvillkoren, som omger oss, är det som alltid avgör vad som för stunden passar bäst.

Jag avslutar med att citerar ur Ken Wilbers bok En Kortfattat Historia om Allting.

”Verkligheten som helhet består inte av saker eller processer, utan av holoner, helheter som är delar i andra helheter. Exempelvis är hela atomer delar av hela molekyler som är delar av hela celler, som är delar av hela organismer och så vidare.


”Holoner har fyra grundläggande färdigheter: a) självbevarande, b) självanpassning, c) självtranscendens och e) självupplösning.


Varje holon som uppkommer överskrider men inbegriper sina föregångare. De lägre bestämmer de högres möjligheter; de högre bestämmer de lägres sannolikheter.


Antalet nivåer i en holarki bestämmer om den är ”grund” eller ”djup”. Antalet holoner på en viss nivå kallar vi dess ”bredd”.
Varje evolutionsnivå skapar större djup och mindre bredd (ju större djup en holon har, desto högre medvetandegrad har den).


Förstör man en holon, förstörs alla holoner ovanför den, men inga holoner nedanför den. Holarkierna utvecklas tillsammans.


Evolutionen har en riktning.
Ökande komplexitet
Ökande differentiering/integration
Ökande organisation/strukturering
Ökande relativ självständighet
Ökande telos (dvs mening eller mål)

Jag vet inte om det finns någon mening eller mål med detta men visst är det ett fantastiskt universum vi lever i



3 kommentarer:

  1. Tack Magnus,
    för den friska fläkten i dina tankar. Jag är också mycket inne på det viktiga i att alltid se helheten bland alla detaljer som hela tiden omger oss. Och att från varje insikt söka nästa.
    Detaljerna är grundforskningen bäst på medan helhetssynen är filosofins specialområde.
    Jag har börjat fundera över vad fenomenet "otänkbarhet" egentligen handlar om. Vårt medvetande verkar ha ett begrepp om sin egen kapacitets absoluta gräns. Det är spännande att fundera över varför tänkandet har utvecklat denna insikt.
    Det yttersta vi kan tänka oss är absolut ljus eller absolut mörker, hetta, kyla osv. Alltså gränserna för våra sinnen. Men det otänkbara är en "värld" utanför dessa. Är det egentligen sökandet efter denna värld som driver oss i grunden?
    /tod/ mindshots

    SvaraRadera
  2. @Seb. Tack för din kommentar. Jag har hittat till din blogg och kommer återkomma till den ofta då vi verkar åsiktsklia varandra på ryggen ;-).

    Jag har ibland tänkt att vårt medvetande har en inneboende tröghet som gör att vi i nuet inte klarar av att ha allt för yviga framtidsvisioner då vi helt enkelt inte skulle klara det och kunna fungera i vår rådande verklighet och därför har vi "otänkbarhet". Dock tycks denna "otänkbarhet" flytta på sig om vi ser den ur ett historiskt perspektiv.

    SvaraRadera
  3. Hello I´m back.
    Jag är en trög tänkare men till slut når jag oftast fram till förståelse. Som inbiten Spinoza-fan har jag lätt för att ta till mig holon-teorin.
    "Intuitivt tänkande" är enligt Spinoza det högsta medvetandestadiet. Att med en blick direkt se ett helt sammanhang.
    Jag håller på och spånar om varför vi tänker som gör i min egen blogg "www.todfilosofi.blogspot.com".
    Tack vare min sådärlagomakademeiska bakgrund, studier utan examen, så törs jag hugga tag i dom flesta filosofiska frågorna. Är väl inte så bunden av dogmer och regler. Och tänkandet är fritt och gratis och tillgängligt för alla som vill roa sig med det.
    Precis som vetenskapen så går även mina resonemang framåt tack vare att de som delsanningar ger upphov till nya reflektioner och teorier. Dialog med andra tankeresenärer snabbar dessutom på de egna insikterna.
    Efter mycket resonerande kring varför vi alltså tänker som vi gör, så börjar jag inse att det har att göra med våra upplevelseformers anpassning till de tre dimensioner som vår värld, vår del av kosmos är uppbyggd av.
    Vi betraktar och uppfattar vår värld; universum och biosfären, via våra begränsade sinnesupplevelser. Men vår inneboende oerhört stora nyfikenhet och upptäckarlusta driver oss till att vilja veta mer.
    För att komma ut ur vår värld med dess orsak/verkan och tid/rum så bör vi troligen lösgöra oss ur våra tre dimensioners slutenhet.
    Läs gärna mer på min blogg. / tod /

    SvaraRadera