SCHLAUG.SE: Humanister - bättre kan ni väl...?

SCHLAUG.SE: Humanister - bättre kan ni väl...?

Detta är ett inlägg baserat på Birger Schlaugs inlägg som i sin tur var ett svar på Hans Bergströms ledare i DN den 9:e januari

Ett förvånansvärt bra inlägg av Birger. Jag hade ingen aning om att han hade sådana kvaliteter. Jag har aldrig riktigt gillat Miljöpartiet men det innebär ju inte att det inte finns fullt av intelligenta människor som gör det, och är aktiva där.

Nu finns det som alltid, mer eller mindre, korkade svar på hans blogg från folk som tänker i mer förenklade banor än vad Birger själv gör. Speciellt svaret från Daniel den 13:e januari fastnade jag för. Det är ett vanligt argument från Humanister och starkt troende (se ironin i detta) att det finns absoluta och faktiska sanningar. Absoluta sanningar är bara möjliga om vi stannar vid en förenklad världsbild som dessutom bara består av objektiva saker (har jag en sten, och lägger till en till, så blir det två).
När det gäller moral och subjektiva tankar för att inte tala om objektiv kvantfysik så håller det inte att säga att det finns absoluta sanningar. Dessutom så byter vetenskapen paradigm med jämna mellanrum, vilket gör att vetenskapens sanningar ändras över tid.

Daniel hävdar dessutom, i sin kritik, att moralfrågor blir reducerade till personliga åsikter om det inte finns ett absolut rättsnöre. Det är fel då det inte bara handlar om personliga åsikter utan om kollektiva åsikter. Vi präglas av det samhälle och de värderingar vi möter varje dag, och ofta tror vi sedan att vi har personliga åsikter då vi egentligen har väldigt lika åsikter som de flesta runt omkring oss. På så sätt skapas en samhällsmoral som innehåller rätt och fel, och som passar de värderingar de flesta har i det aktuella samhället. Det handlar dock inte om en absolut sanning, då många andra samhällsvärderingar tycker annorlunda och dom i sin tur tycker att de har alla svaren.

Om vi sedan lägger till evolutionen så blir det än mer komplicerat eftersom saker hela tiden ändrar sig, både objektiva och subjektiva saker.

Det är dock inte helt hopplöst. Man kan se att om man accepterar ett mer komplext tänkande som övergriper och inkluderar de mer förenklade världsbilderna så framträder ett mer integralt sätt att tänka. Som inkluderar betydligt fler människor, förhållningssätt och vetenskapliga paradigmer (det finns delar av sanning i de flesta sätt att tänka). Man får ett större djup, om man så vill. Birger visar en sida av detta som jag gillar och jag håller med om att ödmjukhet innför vår komplexa värld ofta saknas hos många som representerar Humanisterna och framför allt hos de traditionella religionerna.